the waxwings
Beställde hem The Waxwings album Shadows Of för några dagar sen. Det är inte direkt något nytt då det släpptes 2004, men vem säger att det är sämre för det?
Waxwings är en sån upptäckt man älskar. Jag hade aldrig hittat detta fina band om det inte vore för att Dean som spelar med QOTSA, som vi festade med, är frontman i detta band. Kollade upp Dean och hittade denna underbara musiken. Som vi säger: De e najs, det är de som ger en power! (hoppas att alla har sett det youtube-klippet, klockrent)
Här är iaf en av The Waxwings låtar. Enjoy
rooney
Jag ska aldrig göra såhär igen, börja kolla igenom festivaler och spelningar jag inte kan gå på.
Jag har noll planer på att åka till Hultsfred, verkligen zero. Men ändå går jag in på hemsidan och kollar artisterna. Först ser jag Get Cape, Wear Cape. Fuck tänker jag. Sen ser jag Rooney, då blir jag arg. Verkligen arg. Jag skulle mörda för att se detta band. Jag är kär i alla bandmedlemmarna och musiken. Denna underbara amerikanska 70-talsrocken är så jävla feelgood.
Nu ska jag säga hejdå till mitt mörkerrum här i Skåne genom att tillbringa de sista timmarna isolerad där medan jag sörjer att jag missar Rooney. Mp3n laddat med musik ska jag nu byta solen mot en fin röd lampa. Eller nej, den röda lampan är bytt mot en grön. Det är inte riktigt samma känsla faktiskt...
When Did Your Heart Go Missing, är det bra eller är det bra!? snyft
laura marling
Stunder som denna hatar jag mig själv, att jag slöar till och glömmer ha koll.
Några år för sent satt jag och kollade igenom Debasers kalender. Vad ser jag? Jo, min stora nykärlek Laura Marling kommer till Stockholm. När? Jo, IMORGON!
fuck.
Jag har varken pengar eller tid. Okej där ljög jag, tid har jag hur mycket som helst.
Men ändå. Jag kommer inte kunna gå.
Lauras debutalbum Alas I Cannot Swim är helt värt att kolla upp. Så ni vet. Hon är en singer-songwriter med det där lilla extra. Det är en underbar blanding mellan melodiös Indie och svävande folk. Helt fantastiskt.
Nu ska jag deppa lite. fuck
bjuder på världens finaste Ghosts
morning runner
Morning Runner skulle nästan kunna placeras i det facket om det inte vore för det att de beslutade sig för att lägga ner innan andra albumet släpptes. De var inte nöjda.
Jag var förstörd när jag fick reda på att de splittrades, jag grät, jag fattade verkligen inte hur ett av världens bästa aktiva band bara kunde lägga ner. Nu har jag börjat fatta grejen. Ett band med den framgången som dessa hade (support till Coldplay, headlina festivaler etc) får på sig ett extremt tryck från skivbolaget. De får inte utvecklas som de vill eftersom skivbolaget vet att det gamla soundet säljer. Det var detta som skedde med Morning Runner. De fick inte göra sin grej, utvecklas som de ville, så de la ner. Nu ett halvår efter imponerar det mig faktiskt. De hade kunnat ge ut det där albumet de var halvnöjda med, de hade kunnat ge sig ut på turne och tjänat pengar.
Det är band som fungerar såhär som får upp min tro på musikindustrin igen, de som gör musik för musikens skull.
Morning Runner kommer nog aldrig ge ut en uppföljare till Wilderness Is Paradise Now men de kommer alltid leva vidare, för musiken på detta album är overkligt bra. Lyssna på deras myspace och köp albumet för guds skull.
Favorittracks: Punching Walls, Hold Your Breath, Burning Benches
ghosts
minnen
Tänkte iallafall bjuda på några gamla godingar.
Det där med fildelning...
Jag laddar ner, det gör jag, men jag ser det som ett sätt att hitta musik. Hittar jag något jag älskar springer jag utan tvekan och köper albumet. Jag laddar heller aldrig ner något innan det har släppts, vilket iförsig kan verka löjligt men jag älskar att vänta till releasen och verkligen undra vad som har skapats.
Det som dock gör mig lite småtveksam till det här med nerladdning beror väl främst på mitt syfte med att tanka hem musiken eftersom man nu förtiden faktiskt kan kolla upp de flesta artisterna på Myspace. Ändå så fortsätter jag ta hem pga att det är så otroligt mycket enklare.
Men i stora loppet finns det inget lika värt som en fet jävla skivsamling...
Hur ser ni på fildelning?
I was a cub scout
Sitter och lyssna på I Was A Cub Scout's debutalbum I Want you To Know That There Is Always Hope.
Jag gillar det verkligen. Känns som en mer brittisk version av Postal Service. Det är elektriskt, det är poppigt och det är fångande. Varenda spår på denna platta är faktiskt genombra, jag kan ha lite svårt för den här sortens musik då det gärna antar en något enformig stil. Men IWACS får in den variation jag behöver för att bli kär.
Så ja, jag är upp över öronen förälskad.
Favorittrack - Lucean
kolla in deras Myspace här.
the kooks - always where i need to be
Den 14e april släpps uppföljaren till debuten Inside in/ Inside Out, men sålänge får vi nöja oss med första singeln.
Jag har suttit och lyssnat på denna om och om igen och försökt skapa en åsikt men jag känner mig lite vilsen. Musikaliskt är den jävligt smart, sådär klatchig med en otroligt störande refräng. Men den svänger, det gör den.
Så samtidigt som den irriterar mig kan jag inte låta bli att älska den.
Vad tycker ni?
glad påsk
The Modern Age
Tänkte vid sidan av min andra blogg ha denna där jag främst fokuserar på musik och mitt fotograferande. Låta den andra vara en liten avdumpningsstation för känslor och denna vara ett centrum för de 2 saker som betyder mest i mitt liv.
Hoppas ni gillart. Peace
