Jaa, man kanske borde börja blogga igen... hömhöm

 Coldplay förra vecka, 18/9 var magiskt så magiskt.
Bara så ni vet. Peace

Jag älskar de där små bruna paketen som man inte ser var de kommer ifrån. De är alltid från Ginza, och paket från Ginza betyder ny bra musik.

Beställde hem The Waxwings album Shadows Of för några dagar sen. Det är inte direkt något nytt då det släpptes 2004, men vem säger att det är sämre för det?

Waxwings är en sån upptäckt man älskar. Jag hade aldrig hittat detta fina band om det inte vore för att Dean som spelar med QOTSA, som vi festade med, är frontman i detta band. Kollade upp Dean och hittade denna underbara musiken. Som vi säger: De e najs, det är de som ger en power! (hoppas att alla har sett det youtube-klippet, klockrent)

Här är iaf en av The Waxwings låtar. Enjoy

Amen lägg av. Räcker det inte med att jag missar Laura imorgon?

Jag ska aldrig göra såhär igen, börja kolla igenom festivaler och spelningar jag inte kan gå på.

Jag har noll planer på att åka till Hultsfred, verkligen zero. Men ändå går jag in på hemsidan och kollar artisterna. Först ser jag Get Cape, Wear Cape. Fuck tänker jag. Sen ser jag Rooney, då blir jag arg. Verkligen arg. Jag skulle mörda för att se detta band. Jag är kär i alla bandmedlemmarna och musiken. Denna underbara amerikanska 70-talsrocken är så jävla feelgood. 

Nu ska jag säga hejdå till mitt mörkerrum här i Skåne genom att tillbringa de sista timmarna isolerad där medan jag sörjer att jag missar Rooney. Mp3n laddat med musik ska jag nu byta solen mot en fin röd lampa. Eller nej, den röda lampan är bytt mot en grön. Det är inte riktigt samma känsla faktiskt...

When Did Your Heart Go Missing, är det bra eller är det bra!? snyft

Vi har sett det många gånger. Det som händer med ett band som blir hypade efter debuten och får sån jävla press på sig att de misslyckas totalt med uppföljaren. One hit wonder.

Morning Runner skulle nästan kunna placeras i det facket om det inte vore för det att de beslutade sig för att lägga ner innan andra albumet släpptes. De var inte nöjda.
Jag var förstörd när jag fick reda på att de splittrades, jag grät, jag fattade verkligen inte hur ett av världens bästa aktiva band bara kunde lägga ner. Nu har jag börjat fatta grejen. Ett band med den framgången som dessa hade (support till Coldplay, headlina festivaler etc) får på sig ett extremt tryck från skivbolaget. De får inte utvecklas som de vill eftersom skivbolaget vet att det gamla soundet säljer. Det var detta som skedde med Morning Runner. De fick inte göra sin grej, utvecklas som de ville, så de la ner. Nu ett halvår efter imponerar det mig faktiskt. De hade kunnat ge ut det där albumet de var halvnöjda med, de hade kunnat ge sig ut på turne och tjänat pengar.
Det är band som fungerar såhär som får upp min tro på musikindustrin igen, de som gör musik för musikens skull.

Morning Runner kommer nog aldrig ge ut en uppföljare till Wilderness Is Paradise Now men de kommer alltid leva vidare, för musiken på detta album är overkligt bra. Lyssna på deras myspace och köp albumet för guds skull.

Favorittracks: Punching Walls, Hold Your Breath, Burning Benches