Sommaren är slut, hösten närmar sig med stormsteg (ordagrant, det stormar).
Som vanligt såhär i slutet på augusti är det dags för malmöfestivalen, imorgon inga mindre än Caesars, jag peppar.
Och jag är så redo, till skillnad från Siesta då jag något småfull inte förstod att Niccokick och Caesars hade bytt plats och oförstående dansade runt och undrade lite flummigt hur det kom sig att Niccokick plötsligt började spela Jerk It Out.

Här är förövrigt en bild på världens finaste vän från vår photoshoot i början på sommaren.

Diskussionen angående fildelning har pågått ett bra tag nu och lär väl fortsätta i evigheter. Min syn på det hela är ganska liberal. Okej, jag köper hela konceptet om att det faktiskt är stöld men frågan är hur musikindustrin skulle se ut idag om det var annorlunda. Hela grejen är ju faktiskt en chans för artister att sprida sitt verk till otroliga mängder människor. När musiken når fler kommer också fler människor till spelningarna, vilket ger artisterna betydligt mer pengar än skivförsäljningen.

Jag laddar ner, det gör jag, men jag ser det som ett sätt att hitta musik. Hittar jag något jag älskar springer jag utan tvekan och köper albumet. Jag laddar heller aldrig ner något innan det har släppts, vilket iförsig kan verka löjligt men jag älskar att vänta till releasen och verkligen undra vad som har skapats.

Det som dock gör mig lite småtveksam till det här med nerladdning beror väl främst på mitt syfte med att tanka hem musiken eftersom man nu förtiden faktiskt kan kolla upp de flesta artisterna på Myspace. Ändå så fortsätter jag ta hem pga att det är så otroligt mycket enklare.

Men i stora loppet finns det inget lika värt som en fet jävla skivsamling...

Hur ser ni på fildelning?